Etikettarkiv: medlemsantal

Vad röstar du i valet?

Är du en av de människor som tidigare avstått från att rösta? Har du blank- eller missnöjesröstat för att politiken inte är tillräckligt bra? Är du en av de som vill ha en förändring? Önskar du att du hade lite mer inflytande i politiken? Nu kanske du kan få det.

I riksdagsvalet 2010 avstod hela 18 procent av Sveriges röstberättigade befolkning att gå till valurnorna. Av de som gick till vallokalerna blankröstade 65938 personer. Hur många som missnöjesröstade kan dessvärre inte mätas, men sannolikheten är att de var betydligt fler.

Det faktum att 97 procent av den svenska befolkningen idag inte är medlemmar i något av de åtta riksdagspartierna är skrämmande ur demokratisk synvinkel. Till och med Svenska Kennelklubben har fler medlemmar än samtliga riksdagspartier sammanlagt. Är det då konstigt att över 70 procent inte känner sig som anhängare till något politiskt parti över huvud taget?

Bara de senaste drygt 20 åren har medlemsantalen i politiska partier sjunkit med 59 procent; från drygt 625 000 år 1991 till knappt 257 000 år 2014. Demokratiutredare förklarar att fenomenet uppstått genom att politiken bedrivits med brist på folklig förankring. Detta har gjort att legitimiteten urholkats.

Att alla människor har sina personliga åsikter och synpunkter på politiken är ett faktum. De flesta har värderingar och principer, fördomar och ibland även ideologier de försöker leva sina liv utefter. Även politiker. Faktum är att fler än var sjunde riksdagskandidat står närmare ett annat parti än sitt eget.

Många människor säger att de “struntar i politik” för att de känner att de inte känner sig hemma hos något parti. Ofta uppstår konflikter mellan den egna individen och punkterna i partiprogrammen. Ju fler punkter, ju mer detaljerat, desto färre personer kommer att hålla med partiet till 100 procent. För trots alla gemensamma idéer och visioner medlemmarna i ett parti än har, så kommer det att uppstå skillnader i sakfrågorna. Människor kommer nämligen alltid att prioritera olika.

Politiker borde därför agera förebilder och fokusera på att berätta inte bara om vad de ämnar göra, utan också hur, istället för att lägga energi på att klanka ner på och raljera om andra partier. Frågan är om det inte är informationsunderskottet till medborgarna som politikerna borde ägna mer kraft åt? Det kanske borde vara ett krav för varje ledamot att lämna in en verksamhetsberättelse för att ens kunna få bli omvald för en ny mandatperiod.

Det nya partiet Direktdemokraterna jobbar för att föra tillbaka den politiska makten till folket och ge varje människa möjlighet att påverka i samhället. Istället för att propagera för partipolitik eller blockpolitik menar de att alla grupper och individer ska kunna få sin röst hörd.

Genom direktdemokrati och flytande demokrati får väljarna möjligheten att verkligen göra skillnad i politiken. Inte bara den 14 september, utan även på alla de övriga 1461 dagar som sträcker sig fram till nästa val 2018.

Frågan är om du är en människa som gör nytta av dessa möjligheter och gör dina tankar och idéer hörda? Eller kommer du fortsätta gnälla när besluten inte blir som du ville?

Mats Goldberg
Kandiderar till kommunfullmäktige i Hedemora för Direktdemokraterna

För många medborgare utan inflytande i politiken

Olle Wästberg, ny statlig utredare av klyftor och demokrati skriver om demokratin i Sverige i Dagens Nyheter.

“För många medborgare utan inflytande i politiken

Selektiv maktlöshet. Bara en femtedel av svenskarna känner att de har möjlighet att påverka politiska beslut.

/…/

Bara drygt 20 procent av svenskarna anser att de har en möjlighet att påverka politiska beslut. Siffran faller drastiskt när man under­söker marginaliserade grupper. Maktlösheten är selektiv. De som inte är aktiva mellan valen är också de som i andra sammanhang, exempelvis på arbets- och bostadsmarknaden, står utanför: Utlandsfödda, lågutbildade, unga.

Maktlösheten leder till en reaktion som endast ytterlighetsrörelser vinner på. När de som inte har fått, eller förlorat, fotfäste i samhället inte tror att politiken kan förändra deras egen situation, kan de vända den demokratiska processen ryggen.

/…/

Samtidigt ökar maktkoncentrationen. På 50 år har antalet politiska förtroendeuppdrag sjunkit från 24 per tusen invånare till mindre än tio. I Stockholm går det 1 331 invånare per uppdrag. Inte konstigt att få svenskar uppger att de känner en politiker, vilket ökar klyftan mellan väljare och valda.

Vi har också haft en utveckling som innebär att förtroendevalda kommunpolitiker blivit allt äldre och suttit allt längre. Ordförandena i kommunfullmäktige har i snitt suttit 23 år i fullmäktige. De som blir valda får allt fler uppdrag. Främst unga och kvinnor hoppar av kommunala uppdrag under mandatperioderna. De ledande kommunpolitikerna – med sina många uppdrag – växer inte sällan samman med tjänstemännen. Kommunalrådet har sitt kontor i kommunhuset, vägg i vägg med kommundirektören.

Vad vi ser är bilden av en politisk klass.

De politiska partierna har förlorat fotfästet. På tjugo år har partierna tappat 360.000 medlemmar.”

Wästberg bekräftar Direktdemokraternas åsikter

  1. Väljarna har för lite inflytande i politiken mellan valen.
  2. Ytterlighetsrörelsernas grogrund ligger till viss del i den maktlöshet och frustration man känner när man inte kan påverka politiken.
  3. De politiska uppdragen koncentreras allt mer till allt färre. En politisk adel har vuxit fram.
  4. Partiernas sjunkande medlemsantal är djupt oroväckande och ett tecken på att något inte står rätt till med den svenska demokratin. Politik berör alla, men allt färre engagerar sig politiskt. Direktdemokraterna menar att anledningen till det är bristen på inflytande.Varför ska man vara med i en klubb där man aldrig får spela match?

 

Faktaruta

Medlemmar i politiska partier
Grafik: Direktdemokraterna