Etikettarkiv: Lotte Johansson

Lotte Johansson frågar kommunfullmäktige

Riksdagskandidat Ann-Charlotte Johansson, nummer 10 på riksdagslistan för Direktdemokraterna ställer frågor till kommunfullmäktige i Värmdö om e-petitioner på kommunens hemsida.

Hur många petitioner tas upp av kommunfullmäktige – och framförallt hur marknadsförs tjänsten?

Dialogverktyg ett system för undersökning

Initiativ Samutveckling samlade oss tjugo nyfikna i ring på temat – Det goda samtalet som samhällsfråga. Har det goda samtalet levt i Almedalen?

Vår första uppgift blev att tillsammans med vår närmaste granne prova att föra en diskussion utifrån nedanstående ståndpunkter där en av oss skulle inta ståndpunkten:

”Almedalen är en enda stor cirkus och till för inbördes beundran.”

Och den andra inta ståndpunkten:

”Almedalen är en uppvisning i demokrati och är en demokratisk arena.  Meningen var att vi skulle inta ett sätt att diskutera – där vi skär sönder varandras argument. En debatt och diskussion vi behöver för att forma och utveckla.”

Jag valde den sistnämnda. Uppgiften nummer två gick ut på att hitta det goda samtalet där lyssnandet och respekten för den andra skulle visa oss hur samtalet då antog en annan karaktär. Vi fick komma överens, men upplystes då om att det då kan bli begränsande i diskussionen. Prova själva får ni se, det blir en helt annan tonhöjd när man frågar och när man verkligen lyssnar istället för att bara vänta på ordet.

Vidare fick vi fundera över olika konsekvenser besluten får beroende på var de diskuteras (både före och efter beslut).

Dialog ansågs överlag behagligare, men diskussionen roligare – där härskartekniker kunde användas (något jag själv starkt ogillar). Helt klart var att efter en vecka i Almedalen fanns ett behov hos deltagarna för reflektion. En reflektion var att fastnar man i att man ska föra fram en argumentation blir man inte särskilt kreativ, istället blir man stressad och det i sig stänger dörrar. Konstruktiv diskussion däremot upplevdes föra framåt.

Så vad är det goda samtalet?

Dialog, att lyssna och respondera på det, att lära sig något nytt i samtalen och att man måste vara öppen för allas åsikter.

Lotte Johansson, Direktdemokraterna
Lotte Johansson, Direktdemokraterna

Sammanfattningen blev att ett samtal står på följande fyra ben: bjuda på sig själv, bjuda in, bygga på och bygga samman. Om i alla fall någon tar ansvar för detta blir samtalen mer givande. Utan att gå i polemik, utan att man hamnar i beroendeförhållande till varandra. Det gäller alltså att se den andre, att kunna anpassa sig till situationen, men fortsatt sätta gränser.

Kände att jag genom min personliga resa i självkännedom (75 % av ett gott ledarskap består av självkännedom) redan hade stött och blött dessa frågor fler än en gång och hur bra jag mår av att påminnas om detta om och om igen. Att ta sig tid för reflektion och det goda samtalet är både konstruktivt och energigivande. Och vad härligt det är när människor själva kommer fram efter och frågar efter information om vilka vi i Direktdemokraterna är och som en av de i gruppen frågade: Hur kvalificerar man sig för en sådan tröja som du har på dig, det vill säga min tröja i orange med texten Direktdemokraterna. En skön avslutning på en mycket mångfacetterad vecka.

Lotte Johansson
Almedalsveckan 2014
Riksdagskandidat Direktdemokraterna

Foto: Alberto C. Vázquez
Personerna på bilden har ingen koppling till artikeln.

PR gör att fler hörs – eller hot mot demokratin?

Solberg kommunikation AB höll seminarium med samma rubrik under Almedalsveckans politikervecka. En högst relevant fråga när PR-branschen tar mark samtidigt som besparingar gör det svårare för journalister att bevaka politiken.

Av dessa besparingar märktes inte mycket i Almedalen. SVT hade egen studio och en bemanning på 100 man, inklusive chefer och mellanchefer. Antalet penningstarka aktörer såsom lobbyingorganisationer har stigit flera gånger om. Det här gör att priserna höjs och en seminarielokal under Almedalsveckan kan landa på runt 30 000 kr kronor för en timme. Kommunerna spenderade i år 60 miljoner på Almedalen, fjärran från Olof Palme som 1968 inledde det hela genom att ställa sig upp och tala på ett lastbilsflak. Vi som inte har dessa pengar kan tack och lov ännu ta plats på torgen i Almedalen och tala för mindre än en tusenlapp inklusive mic och högtalare men då gäller det att vara ute i god tid och boka. Detsamma gäller för vandrarhem och billig nattfärja inklusive bil. De av oss i Direktdemokraterna som hade möjlighet bar dessutom sina egna kostnader. Att vi bland våra medlemmar hittar både grafiker, kommunikatörer, administratörer, skribenter, musiker, låtskrivare och duktiga talare underlättar för att nå ut i bruset, trots minimal budget för kampanjarbete. Till TV 4 inbjöds vi till exempel för att berätta om vår reklamstrategi och i Ekot ställde vi frågan om inte politiker borde agera förebilder och fokusera på att berätta inte bara om vad de ämnar göra, utan också hur, istället för att lägga energi på att klanka ner och raljera på andra partier.

Genom att som åhörare ställa intressanta frågor lyckades vi väcka uppmärksamhet och intresse bland seminariedeltagarna där vi deltog. Det här, våra dagliga torgtal och sociala media gav oss i snitt 60 nya Facebook likes per dag bara under Almedalsveckan. Själv gick jag runt till olika redaktioner på plats och ställde frågor som hur det kom sig att de rapporterar lite eller inget om den starkt växande direktdemokratirörelsen eller om oss direktdemokrater som varje dag under två timmar talar om vår enda valfråga: Mer inflytande till folket även mellan valen och om hur detta skulle kunna gå till i praktiken. Att Sverige dessutom är först i världen med att ha valt in ett direktdemokratiskt parti på kommunnivå: Direktdemokraterna i Vallentuna som nu för folkets talan och röstar enligt deras önskan vid varje kommunfullmäktige och som genererat gästande demokratidelegationer från både Japan och Brasilen.

Från början ointresserade (eller kanske trötta) miner vändes till nyfikna ögonbryn och visitkort utbyttes. Inte verkade jag vara någon tok. Till saken hör att vi under veckan parodierats av svensk scenkonst på Donners plats. Ser med spänning fram mot när dessa nya kontakter åter är på plats. För att återgå till själva seminariet: PR gör att fler hörs – eller hot mot demokratin? Det inleddes med en historisk resumé med omnämnande av medborgarrättskämpar som Martin Luther King, 68-vänstern, Olof Palme på lastbilsflaket och Parisupploppen 2005.

I panelen som var så samstämmig att till och med moderatorn ifrågasatte sin egen sammansättning fanns Catrine Norrgård, politiskt sakkunnig för EU-kommisionär Cecilia Malmsten med främst ansvarsfrågor som integration men även energi- och miljöfrågor, Elisabeth Thand Ringquist, VD för Företagarna, Katrin Vanhaverbeke, chef för Arena för Tillväxt och Elias Wästberg, PA-ansvarig på Göteborgs Hamn.

Panelen var rörande överens om nödvändigheten i att redan ha byggt upp en dialog för att överhuvudtaget lyckas nå ut till dem man vill nå i olika frågor. Min fråga från åhörarplats blev då vilken dialog politikerna byggt med medborgarna och hur det sedan kommuniceras ut till dessa. Cecilia Malmstens politiskt sakkunnige svarade att det bästa är om man personligen för fram sin fråga. Undrade då försynt hur många de tror har möjligheten att sticka inom Bryssel med sina frågor. Mail eller information via hemsidan gavs då som lämpliga alternativ. Eftersom jag själv tycker mail fungerar dåligt när det gäller dialog och dessutom ofta upplever material på myndighetssidor antingen som svårlästa eller svåra att hitta, frågade jag hur trafiken egentligen ser ut på de hemsidor de arbetar med. Det var inget EU-kommisionär Cecilia Malmstens politiskt sakkunnige hade någon som helst aning om.

Huvudfrågan för dagen var hur en lyckad dag ser ut och besvarades med följande:

Katrin Vanhaverbeke – chef för Arena tillväxt tankesmedja som ägs av SKL, ICA och Swedbank berättade att Arena anses ha hög trovärdighet och kunskap eftersom de inte driver egna frågor, utan endast kartlägger olika mönster och utvecklingstrender samt arrangerar workshops för att föra ut kunskapen. En lyckad dag för dem är helt enkelt att skapa en dialog mellan olika aktörer. Jag har själv deltagit på några av deras seminarier i Stockholm och då förvånats över hur stor andelen är av äldre djupt konservativa herrar, en bild som även bekräftades av Arena.

Elias Wästberg – ansvarig för Public Affairs frågor på Göteborgs hamn ansåg att en lyckad dag är när det satsas på näringslivet. Han berättade att de jobbar mot Bryssel och lobbar mot nya beslut genom att ta fram bra fakta och är sedan med och pratar för den. Han beskrev en kampanj för att få företag att skicka in kontrolluppgifter varje månad (i syfte att få bättre kontroll över vilka pengar som kommer in för att kunna se vad de kan göra med dem). Det här blev dock för krångligt för småföretagarna som saknade systemen så lokala kampanjer startades (där de tog in en extra på deltid för att hinna med). Utan en redan fungerande IT struktur sa de sig aldrig ha klarat det (något som idag alltså saknas mellan politiker och medborgare). Syftet med kampanjen var att förändra svensk politik följt av ett tyst opinionsarbete mot politikerna för att visa att de följer utvecklingen.

Elisabeth Thand Ringqvist VD på Företagarna och tidigare politiskt sakkunning för Centerns tidigare partiledare Maud Olofsson, årets lobbyist när det gällde månadsrapportering tyckte så klart att det var en lyckad dag.

Men vad är då viktigast för att påverka- öppna forumen eller det som sker bakom lyckta dörrar? Att rasa ansågs behövas när det är akut, när något står och faller. Alla var dock överens om att utan att sprida grundkunskapen skulle dom inte få igenom någonting och att då krävs att man har en fungerande dialog redan med relevanta tjänstemän/ beslutsfattare.

Catrine Norrgård berättade att Cecillia Malmstens utspel planeras och att förhandlingar sker internt i kommunikationen. En gemensam syn råder på hur man påverkar och där återkommer hon till att man måste ha en dialog. Att glassiga broschyrer inte är något de hinner läsa utan att det är det personliga mötet som gäller. Men blir det då inte de resursstarka personerna/organisationerna som tar kontakt?
– Nej så upplever jag inte att det är och vi läser mejl.
Enligt svensk lagstiftning får politiker inte ta emot något gratis, inte ens en kaffe,

Under Almedalsveckan passade jag på att fråga några av de kommunpolitiker jag mötte om de inte såg det som ett problem att bara drygt två procent av Sveriges befolkning valt att vara med i ett politiskt parti och ännu färre aktivt engagerar sig. Om de ville utveckla demokratin och om det inte låg i förtroendevaldas uppdrag att informera och se till att alla medborgare känner till och vet hur de ska göra för att kunna påverka politiska beslut som i allra högsta grad påverkar deras vardag.

Svaren var oftast korta utan större intresse att diskutera vidare:

– Nej!
– Tycker det är bra som det är.
– Det är upp till folk själva att ta reda på.

Jag anar att detta är en utbredd hållning och att det ligger på folks eget ansvar att själva leta reda på hur man gör för att påverka/ hitta beslut som berör en och se till att man skaffar sig de verktyg som behövs för att förstå, oavsett hur svårtillgängligt eller svårläst det än offentliggörs. Om man ändå lyckas i detta detektivarbete och till och med får till ett eget förslag, beror det på var i landet du bor om ditt förslag ens läses och gör det det och till och med läggs upp på kommunens hemsida hur hittar då andra det? Borde det inte vara varje lokaltidnings kall att på ett lättbegripligt och engagerande sätt i varje nummer presentera aktuella frågor / beslut som berör invånarna?

Lotte Johansson
Almedalsveckan 2014
Riksdagskandidat Direktdemokraterna

Foto: Thomas Larsson

Transparent medborgarbudget förutsättning för medbestämmande?

En förutsättning för att kunna vara med och ta ställning i en fråga som om vi ska höja eller sänka olika skatter, förutsätter:

  1. Att vi först gör hela budgeten mer transparent och lättförståelig för samtliga medborgare
  2. Att vi har skapat, informerar om och lär ut de verktyg som gör det möjligt att sätta sig in i och diskutera dessa frågor med varandra.

Kommunens budget t ex. kan idag med de möjligheter som erbjuds på internet presenteras så att det blir lika enkelt att förstå kommunens budget som sin egen hushållsbudget. Budgeten kan fungera som en överblickbar innehållsförteckning över kommunens service och verksamhet som man vid behov kan fördjupa sig i och få målbeskrivningar. När medborgaren förstår vad saker och ting kostar och vad politikerna har prioriterat med sina ideologiska förtecken då kan medborgarna sluta upp kring utvärderingar av kommunens olika verksamheter. “Vad får vi för våra skattepengar” blir den utmanande frågan som medborgaren ska kunna bedöma, bevaka och begära svar på.

I PWC Forskningsrapport / Granskning av skattemedel i kommunerna, 2010 konstateras att 60% av kommuninvånarna i Sveriges 280 kommuner anser att kommunens verksamhet och service borde granskas mer. Det är viktigt att få medborgaren att delta och bidra i denna utvärderingen och problemformulering när själva problemet i den kommunala servicen och verksamheten uppstår. Själva missnöjet kan då kanaliseras och leda till förbättringar. Och vem är egentligen mest lämpad att avgöra om och hur en service och en verksamhet med sina mål fungerar?

Medborgaren skulle enkelt via mobil eller dator kunna formulera med text, ljud och bild ett konkret specifikt missnöje med något i kommunens verksamhet (gärna kopplat till en budgetpost). Sedan kunna rangordna missnöjet i form av en topplista, som ett resultat av att fler medborgare sluter upp kring ett missnöje /problem. Antalet medborgare som sluter upp kring ett problem avgör själva angelägenhetsgraden och kommunikationen/dialogen bli på så sätt mer jämbördig med politikerna och deras känslighet för växande opinioner. Medborgaren skulle då finna det mer meningsfullt att vilja delta i problemformuleringen.

För att skapa en trovärdig demokratisk kommunikation/dialog bör den produceras i ett oberoende sammanhang såsom en ideell förening i allmänhetens tjänst eller det som Public Service i egenskap av regionala- och lokala nyhetstidningar och tevekanaler borde fungera som.

Lotte Johansson
Riksdagskandidat Direktdemokraterna

Foto: Patrik Theander

Medborgardialog på nätet både enkelt och svårt

Imcode Partner AB höll under politikerveckan i Almedalen i seminariet: Medborgardialog på nätet både enkelt och svårt. Deltagarna bestod merparten av kommunpolitiker och tjänstemän.

Imcode redovisade att av 100 medborgarförslag, varav 80-85 % bedömdes som konstruktiva, hade endast 3-4 förslag gått igenom. Imcode menade att förväntningarna från medborgare som lämnar förslag måste kanaliseras. De menar också att intresset för detta ökar kraftigt hos kommunerna. SKL (Sveriges kommuner och landsting) som fått ansvaret att informera om detta upplever att det finns ett brett stöd för medborgardialog från alla politiska partier, dock har ingen särskild budget getts eller avsatts för att SKL ska kunna informera om eller införa medborgardialog.

Vad krävs då för att medborgare ska kunna vara delaktiga? Imcode redovisade följande delaktighetstrappa. Den visar att medborgare måste:

  1. Veta något om hur man gör, d v s, måste få information
  2. Få konsultation i vad de kan välja mellan.
  3. Ges möjlighet att möta andra där de har rätt att föra ut sin ståndpunkt i en aktiv dialog, där de har inflytande i utvecklingsprocessen från början till slut.
  4. Kunna vara med i det direkta medbeslutandet.

Detta ligger just nu på en hög nivå som få har tillgång till.

Information är nämligen något helt annat än dialog. Steg ett är att politikerna själva är klara över vad det är vi ska föra dialog om och vad vi vill ha ut av medborgardialogerna. Att bara prata med medborgarna fungerar inte, utan i en dialog finns en utveckling, där förändras alla i samtalet. Bra metoder för detta föreslogs som Open labs. I den fullsatta lokalen av huvudsakligen kommunpolitiker och tjänstemän var det bara jag som verkade känna till metoden.

En undersökning Imcode gjort visade att återkoppling till medborgare var det största problemet. Av 85 avslutade e-förslag hade bara drygt 10 % fått någon återkoppling. Anledningen var varken av teknisk eller ekonomisk art utan det handlar snarare om ett förhållningssätt där politiker sitter i “ett titta ner perspektiv”. Politiker måste helt enkelt gå ner på medborgarnas nivå och se på medborgare som en politisk kapacitet istället för som på kunder/klienter/brukare som tar emot tjänster. Det här kräver öppen redovisning om vad som händer, ett tydligt politiskt åtagande och att politiker släpper lite grann på sin egen makt.

Vidare visades att t ex. Malmö 2008 infört e-petition där medborgare tilläts lägga förslag, tanken var att politiker skulle snappa upp dessa. Det var bara det att få politiker var inne och tittade på vilka förslag som fanns. 2010 ändrades det till att när 100 personer skriver under för e-petitionen skulle den automatiskt gå till rätt nämnd. Tyvärr gick inte politikerna in och tittade där heller. Tjänstemän i publiken menade att det avstannar så fort medborgarförslagen kommer fram till beslutande politiker och upplever att politikerna inte vill släppa ifrån sig makten. Om vi jämför med Estland så lägger de ut förslagen för diskussion till medborgarna innan beslut. På Värmdö där jag själv bor finns e-petition och bägge förslag jag lagt (att anlägga aktiva mötesplatser över generationsgränser samt utveckla biblioteken till demokraticenters), har snappats upp och lagts upp på kommunens hemsida. Problemet är bara att få går in på kommunens hemsida, medborgarförslagen är svåra att hitta, marknadsförs inte och lokalpressen skriver inte om de.

Efter att ha placerat oss ett par minuter i små grupper gav vi deltagare följande förslag:

  • Formulera syftet för medborgardialog
  • Göra processen transparent
  • Uveckla former att kommunicera
  • Tillsätta en person som är tillgänglig värd som INTE är politiker
  • Lära ut hur man driver processer, förslag, etc. (demokraticenters)
  • Involvera fler i processerna
  • Ändra politiska processen i grunden där politiker måste lära sig att lyssna – föra dialog.
  • Utveckla processer som tar hand om det här och tydligt berätta hur
  • Mod hos politiker och tjänstemän
  • Alla kunna demokratiska verktyg när man går ut skolan och är röstberättigad
  • Måste sluta känna oss så hotade
  • Måste nå ut till alla – även till det glömda Sverige

Slutligen tog vi upp att EU parlamentet är duktiga på att lägga ut hela processerna men att det behövs göras mer lättförståeligt – tolkas till ett mer begripligt språk.

Lotte Johansson
Almedalsveckan 2014
Riksdagskandidat Direktdemokraterna

Foto: Thomas Larsson

DD-profil hoppas på Östhammar i valet

Östhammars Nyheter 4 juli 2014

“DD-profil hoppas på Östhammar i valet

Direktdemokraterna Östhammar siktar på att kandidera till kommunvalet 2018. DD-profilen Per Norbäck, Vallentuna, skulle helst se att de gjorde en kraftinsats och ställde upp redan nu.

– Jag har ju följt namninsamlingen och folkinitiativet och menar att det finns ett demokratiskt underskott i kommunen. Aktiviteten i gruppen är enorm och missnöjet kring nuvarande förhållanden borde tillvaratas. Det kan dröja länge till nästa gång, säger Per Norbäck.

Politiker rädda för…”

Läs hela artikeln i PDF-format (1,3 Mb) ->