Direktdemokraterna är en sammanslagning av de tre direktdemokratiska partierna Demoex som hade mandat i Vallentuna kommun, Äkta Demokrati (Värmdö) och Aktiv Demokrati (Linköping).
Här följer en direktdemokratisk historik ur boken Flytande demokrati av Anders Lönnfält och Joakim Sigvald utgiven av Nomad Förlag.
Ett av de första rent direktdemokratiska partierna i Sverige är Telefonpartiet som startas i början av 1990‐talet av Peter Ahlm (grundaren till Gula Tidningen). Han vill ge medborgarna en direktlänk till riksdagen genom telefonomröstningar (knapptelefonen har just blivit populär). Något år senare startar Mikael Nordfors upp Direktpartiet med inspiration från Telefonpartiet, men dessutom med ett representantsystem för dem som inte vill rösta själva. Det här är antagligen det första partiet i världen med flytande demokrati som idé, även om begreppet som sådant inte har myntats ännu; man beskriver det istället som representativ direktdemokrati. Telefonpartiet lyckas bara få några enstaka röster när de ställer upp i val och Direktpartiet väljer att avbryta satsningen mot valet 1994, då intresset bedöms som för svagt hos allmänheten. Vid mitten av 90‐talet är de båda nedlagda.
Under andra halvan av 90‐talet är det ganska tyst om direktdemokrati. Däremot tar utvecklingen av olika elektroniska omröstningssystem fart. De är främst inriktade på föreningsdemokrati men även på lokalval. Mikael Nordfors startar företaget Vivarto som bygger systemet NetConference och i Kista hålls Sveriges första elektroniska lokalval på försök. Även internationellt är e‐demokrati på tapeten. Arizona är pionjärer för förtidsröstning över internet och Estland följer strax efter med sin e‐demokratisatsning. Sverige hakar på tåget och genomför en stor demokratiutredning vars slutrapport läggs fram år 2000. Denna, i kombination med internetboomen som kulminerar samma år, kan förklara intresset för e‐demokrati som blommar upp kring millennieskiftet.”
Lönnfält och Sigvald fortsätter med ”På hösten 2000 arrangerar Vallentuna kommun en studiedag kring praktisk e‐demokrati med skolans elever och inbjudna lokalpolitiker. Eleverna får pröva att både debattera och rösta mellan olika förslag. Ett bestående intryck för många är hur det elektroniska demokratisystemet låter alla komma till tals medan den muntliga debatt som följer helt domineras av lokalpolitikerna. Det här leder läraren Per Norbäck och en grupp elever att jobba vidare på temat elektronisk direktdemokrati, ett arbete som mynnar ut i att ett nytt lokalparti startas i Vallentuna med representativ direktdemokrati som idé. DemoEx (kort för demokratiexperimentet) är därmed fött*. Omröstningssystemet får de låna av Mikael Nordfors som också är engagerad i uppstarten.
DemoEx når tidigt framgångar. De får redan i valet 2002 ett mandat i kommunfullmäktige och vinner ytterligare röster i valet 2006. Men sedan stannar utvecklingen av. I valet 2010 backar de men får behålla sitt mandat. Under tiden ger partiet även upp sin delegeringsmodell och blir ett rent direktdemokratiskt parti. Dels för att de tvingas byta omröstningssystem i samband med Vivartos konkurs 2004. Men framförallt för att de upplever att delegering i små grupper leder till osund maktkoncentration.
I video kan du höra Per själv berätta om Flytande och direkt-demokrati. Direktdemokraterna tillåter lokalföreningar själva att välja mellan de båda modellerna.
Strax innan studiedagen om ”IT och demokrati” planeras i Vallentuna (närmare bestämt hösten 1999) börjar en grupp datavetarstudenter i Linköping diskutera direktdemokrati, och idén att starta ett parti för att ge alla medborgare en röst i riksdagen kläcks. De har även hittat på en fiffig lösning på problemet att frågor med för litet deltagande kan kuppas igenom: Om man kombinerar deltagande och grad av konsensus för att bestämma slutpunkten för varje omröstning så avgörs inga frågor innan de har hunnit samla ett antingen brett eller stabilt stöd hos befolkningen. Snart kompletteras idén med delegerad röstning och 2002 bildas partiet Aktiv Demokrati, med målsättningen att lansera sin demokratimodell i riksdagen.
Partiet präglas mycket av interna diskussioner och motsättningar de första åren och satsningarna inför valen 2006 och 2010 blir halvhjärtade. Men de lyckas ändå hålla en kontinuitet och en närvaro på internet som det enda rikstäckande direktdemokratiska partiet och de blir en samlingspunkt för demokratientusiaster över hela landet. Inför valet 2010 lanseras ett egenutvecklat omröstningssystem och partiet börjar kalla sig självt flytande demokratiskt.
I valrörelsen 2010 deltar inte mindre än fyra olika partier (Aktiv Demokrati, DemoEx i Vallentuna, PopVox i Stockholm samt Tillit) med digital direktdemokrati eller flytande demokrati som idé, vilket visar både på det växande intresset för konceptet, men också på splittringen inom rörelsen.
Parallellt med utvecklingen i Sverige växer också en internationell rörelse för flytande demokrati fram, till en början med sin hemvist på internet. Själva begreppet Liquid Democracy myntas redan i början av år 2000 av den hemlighetsfulla signaturen Sayke som också implementerar delar av modellen i sitt LiquidDemocracyVotingSystem. Från år 2003 och framåt florerar begreppet allt mer frekvent i nätdiskussioner och det ska också ha tagits upp under World Political Forum 2003.
Aktiv Demokrati har från mitten av 00‐talet sporadiska kontakter med intresserade från andra länder som vill studera deras partimodell och starta upp något liknande på hemmaplan. Så småningom bildas ett mer organiserat internationellt nätverk som får namnet E2D international (E2D är en förkortning av Electronic Direct Democracy), dit ett dussin nystartade direktdemokratiska partier ansluter sig. Nätverket startar en webbplats 2011 och författar ett manifest om digital direktdemokrati som de anslutna partierna skriver under på, bland dem Aktiv Demokrati och DemoEx.
Från 2007 och framåt börjar direktdemokratiska partier synas i val utanför Sverige. Australiensiska Senator Online är ett av de första och även ett av de största i den här gruppen av direktdemokratiska partier. I parlamentsvalen 2010 får de drygt 17 000 röster. Flytande demokrati börjar samtidigt få en viss uppmärksamhet i medias nyhetsrapportering, med anledning av några europeiska partiers stora framgångar i kombination med tillämpandet av digital medlemsdemokrati.
Tyska Piratpartiet, som grundades 2006, börjar tillämpa flytande demokrati för att göra sin stora och växande medlemsbas delaktig i formandet av partiets politik. 2010 lanserar de ett egenutvecklat open source‐baserat verktyg, LiquidFeedback, vilket bidrar starkt till att popularisera begreppet. Från 2011 och framåt tar tyska piratpartister plats i parlamenten i fyra delstater med uppemot 10 % av väljarna bakom sig. Men under 2013 tappar de en hel del stöd, mycket beroende på bristande interndemokrati (omröstningssystemet används bara rådgivande), samt intern maktkamp och skandaler.
I Grekland, som är hårt drabbat av finanskrisen, dyker det upp ett politiskt parti ”utan politiker”. De kallar sig δημιουργία ξανά (ungefär Återskapar, vilket nog syftar både på Grekland som nation och på deras 2500 år gamla uppfinning: demokratin). De använder nya verktyg för deliberation och elektronisk direktdemokrati och vill vara en medborgarnas röst i parlamentet. De får drygt 2 % av rösterna i valet 2012.
Femstjärnerörelsen i Italien är också en förespråkare av e‐demokrati och direktdemokrati och även de använder LiquidFeedback för sin medlemsdemokrati (jämte andra system). Partiet med sin färgstarka ledare, komikern och bloggaren Beppe Grillo, och sin anti-etablissemangspolitik, går upp som en sol i de italienska nationella valen 2013 och blir med 25 % det näst största partiet.
De här mer spektakulära europeiska framgångarna får nog i första hand tillskrivas missnöjesröster, populism och traditionell politisk mobilisering. Inget av dessa partier kan beskrivas som konsekvent flytande demokratiskt. Men de bidrar ändå till att väcka intresse för frågan som sådan. Ett tecken i tiden är att World Forum for Democracy, som hålls av Europaparlamentet i slutet av november 2013, inleder med en två timmar lång paneldiskussion om flytande demokrati.”
– Den okända hästen från Aten
Publicerat med tillstånd av författarna.
Läs mer om Demoex i boken ”Den okända hästen från Aten”.