Brev till direktdemokraterna

Hej Direktdemokrater!

Jag har länge ogillat politik. Framför allt har jag ogillat politiker, skitsnack, lögner, orättvisa system och dåliga paketlösningar. Därför är det här brevet lite av ett under. Jag skulle aldrig slösa min tid på något sådant. Vilket skämt! Om politiker verkligen tjänade och representerade samhället borde de inte tjäna mer än lärare och poliser, för att sen ta ett vanligt jobb när deras 15 minuter är över.

Gabriel Chukro
Gabriel Chukro

”Demokrati är ett hån mot mänsklighetens intelligens”, sa min kompis någon gång. Vi var unga då och jag var säker på att han hade snott det från någon annan, men det fastnade och jag grubblade länge över det. Jag röstade fel ett par gånger. Blått, rött, men alltid samma visa. ”Vi bestämmer ju bara vem som ska bestämma” tänkte jag, egentligen redan innan jag fick rösta första gången. Det var som att välja diktator nästan. ”Folkstyre!” ekade länge i tankarna innan jag en dag vaknade upp med en idé.

Det kanske inte behöver vara fel på varken Åkesson, Trump eller folket som röstar på dem. Kanske är det modellen det är fel på? När allt ståhej lagt sig tror jag att Trump, precis som Åkesson och andra före dem, kommer svika en hel del vallöften och folket fortsätter vara missnöjda. Hur kan en ledare någonsin företräda landets alla röster med olika bakgrunder, förutsättningar och behov, och sen göra alla nöjda? Och varför nöjer vi oss med de bristfälliga och föråldrade system vi har?

Tänk om vi hade ett system eller ett parti där alla fick ett direkt inflytande på politiken, istället för att hänvisas till att yttra oss på sociala medier. Folkstyre! Jag funderade på att dra igång något eget. Inte för att jag egentligen ville eller var intresserad, jag brann för annat, men för att vi behövde och förtjänade ett riktigt demokratiskt samhälle. Om ingen gjorde det fick jag väl göra det själv, tänkte jag.

Jag nämnde min idé till nära och kära och fascinerades av reaktionerna.
”Kommer aldrig funka!”, ”Tänk om någon hackar sig in i systemet!”, ”Tänk på de äldre som är ovana med smartphones!”, ”Hur gör man i regering och riksdag?”, ”Tänk på alla outbildade idioter, ska de också få bestämma?”. Jag drog en slutsats att det fanns ett intresse bland min omgivning, men som också kantades av osäkerhet. Varifrån kom denna osäkerhet? Varför vågar man inte tro på ett demokratiskt samhälle? Kände man sig trots internet, sociala medier och yttrandefrihet fortfarande så förtryckt, ohörd och osynlig att det inte spelade någon roll?

När jag läste några rader i någon tidning om alternativa partier inför valet 2014, var det som att få en bön besvarad. Direktdemokraterna – Din rösträtt mellan valen. Vilket fantastiskt initiativ för rättvisan! Demokrati på folkets villkor. Jag läste mer på nätet och ni har haft mitt och min frus stöd ända sen dess.

Tiden är mogen! Människor världen över ställer sig upp, missnöjda på sina politiker. Brexit, Trump, SD, Arabiska våren… Tillfället behöver tas i akt, och det behöver ske idag – inte om 2 år.

Vad görs idag för att lyssna till alla dem vars känslor åter snart utnyttjas av skitsnackarna? Själv letade jag (mer eller mindre) aktivt upp er. Varför har inte demokratin gillats av mer än 6000 personer på facebook? Vad kan man göra för att snabbt och effektivt sprida DD’s budskap?

Tack för att ni tog er tid och tack till alla inblandade!

/Gabriel Chukro

DELA PÅ SOCIALA MEDIA

3 reaktion på “Brev till direktdemokraterna”

  1. Tack Gabriel för ditt brev!
    En av våra medlemmar föreslår faktiskt att DD har en liten samling utanför/väldigt nära Riksdagshuset, eller utanför en mediabyggnad om det är mycket folk i rörelse, (Genomförs i Mars)?
    Vi får se om det blir av!

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

*