Hur ett direktdemokratiskt parti skulle kunna fungera.

• Ett direktdemokratiskt parti har ingen fast politik. Partiets medlemmar avgör kontinuerligt hur politiken ska utformas via direktdemokratiska metoder.
• Partiets ledamöter i riksdag, landstings- och kommunfullmäktige röstar som partiets medlemmar har röstat i varje fråga. Om till exempel sextio procent av partiets medlemmar röstar ja i en fråga röstar också sextio procent av partiets ledamöter ja i samma fråga.
• Medlemmarna har alltid möjligheten att rösta individuellt i varje fråga. Men de behöver inte göra det. Om de så önskar kan de överlåta sin röst och låta någon annan (till exempel ett politiskt parti) rösta i deras ställe.

En direktdemokratisk plattform

Modern direktdemokrati innebär inte att alla måste rösta om allting. Däremot innebär det att alla har möjlighet att rösta om allting. Vill man inte rösta personligen kan man mycket väl avstå eller, än bättre, överlåta sin röst på någon som man litar på ska förvalta den väl.

Det krävs inte mycket fantasi för att föreställa sig att partipolitiken kommer att leva vidare och frodas i en sådan direktdemokrati. Dagens representativa demokrati innebär att man överlåter sin röst på ett parti som man litar på ska förvalta den väl. Precis likadant kan det fungera i en direktdemokrati. Den lilla men viktiga skillnaden är att man har full kontroll över hur och när man ska överlåta sin röst. Istället för att skänka bort sin röst en gång vart fjärde år kan man när man vill ge bort den eller ta tillbaka den. Och om man anser någon fråga vara väldigt viktig så har man alltid möjligheten att rösta själv i just den frågan för att försäkra sig om att ens röst går precis till det som man vill att den ska gå till.

Den direktdemokratiska plattformen och det direktdemokratiska partiet

För att verksamheten på den direktdemokratiska plattformen ska vara av något intresse krävs det att de röster som där avläggs faktiskt får något utslag i reell politik. Det är här det direktdemokratiska partiet kommer in i bilden. Visserligen ger dagens politiska system inget utrymme för direktdemokrati. Men eftersom det ger utrymme för politiska partier kan man den vägen få direktdemokratisk makt över de politiska besluten.

Ett direktdemokratiskt parti med till exempel fem procent av rösterna i riksdagsvalet får också fem procent av platserna i riksdagen. Det är detsamma som fem procent av makten. Därefter kan alla de som röstade på det direktdemokratiska partiet (ungefär en kvarts miljon människor vid fem procent av rösterna) använda den direktdemokratiska plattformen och göra sin röst hörd via den. Om sedan de direktdemokratiska parlamentarikerna röstar i enlighet med utslaget från den direktdemokratiska plattformen. På så vis får man en direkt länk mellan den enskildes röst i en fråga och det politiska utslaget i samma fråga. Om än en länk med vissa omvägar.

Till exempel: Om användarna av den direktdemokratiska plattformen röstar i en fråga och utslaget blir sextio procent som röstar för och fyrtio procent som röstar emot så kommer sextio procent av de direktdemokratiska riksdagsledamöterna rösta för samma fråga i riksdagen medan fyrtio procent röstar emot.

Fördelar

Den stora fördelen med direktdemokratin stavas flexibilitet. Det kommer antagligen finnas en hel del ytliga likheter mellan en praktiskt fungerande direktdemokrati och dagens representativa demokrati. Politiska partier kommer att spela en stor roll även i direktdemokratin. Ingen enskild individ kan hålla reda på alla politiska frågor och behöver hjälp. Det naturliga kommer vara att vända sig till ett politiskt parti med en viss ideologisk inriktning.

Till skillnad från idag kommer de politiska partierna ha en roll som är klart underställd väljarna. En stor skillnad kommer vara att väljarna i en direktdemokrati när de vill kan ändra sin röst från ett parti till ett annat. Istället för att vänta fyra år till nästa allmänna val kan man när som helst gå in på den direktdemokratiska plattformen och byta från ett parti till ett annat.

En annan förändring är att man i en praktisk direktdemokrati inte behöver låsa sig vid ett parti. Det är fullt möjligt att välja olika partier för olika frågor. Istället för att bara välja socialdemokraterna kommer man kunna välja till exempel moderaterna i försvarspolitiken, centerpartiet i jordbrukspolitiken, miljöpartiet för miljöfrågorna och socialdemokraterna för den ekonomiska politiken. Flexibilitet som sagt.

Det finns heller ingenting som säger att man behöver begränsa sig till partier. Det finns mängder av intresseorganisationer i Sverige som inte har något intresse av att starta ett parti i klassisk bemärkelse. Däremot har de stora sakkunskaper och stor erfarenhet av någon eller några specifika politiska frågor. I det direktdemokratiska systemet kan dessa organisationer registrera och därefter få röster i de specifika frågor de driver. Stora organisationer som Jägarförbundet, Motormännens riksförbund, IOGT och Försvarsfrämjandet kan säkerligen räkna med många röster inom sina respektive intresseområden.

Vanliga frågor

Om säkerhet

Att rösta via dator kan tyckas osäkert. Sant är att det också finns osäkerhetsfaktorer. Men dessa är inte värre än att de är fullt hanterbara. Idag är det många som sköter sina bankärenden, deklararerar och lånar om böcker via dator. Säkerhetsriskerna är lika stora vid sådana verksamheter som vid röstning via dator. Kan man göra det ena bör man också kunna göra det andra.

Dessutom kan man också ha i åtanke att de vanliga allmänna valen är långtifrån något under av säkerhet. I många fall behöver man inte ens legitimera sig när man röstar i vallokalen. Och hur svårt är det egentligen att plocka någons röstkort från en obevakad brevlåda? Där kan man tala om säkerhetsrisker.

Om rösthemligheten

Allas röster bör vara hemliga även i ett direktdemokratiskt system. Att överlåta sin röst på andra personer kan tyckas svårt om den personens rösthistorik är hemlig. Ett sätt att komma runt det problemet är att göra det omöjligt att överlåta sin röst på enskilda personer. De personer som vill ha röster överlåtna på sig själv får istället möjligheten att bilda grupper (enmanspartier) vars rösthistorik inte är hemlig och till vilken andra människor kan överlåta sin röst.

Eftersom rösthistoriken på något sätt måste lagras för alla enskilda personer (så att man bara kan rösta en gång och så att man kan ändra sin röst under röstningens gång) finns även problemet med att denna rösthistorik kan avläsas av illasinnade individer. Precis som med den generella säkerheten är detta ett problem som aldrig helt kan avvärjas. Däremot kan man, via de tekniska systemen, göra det så svårt att avläsa rösthistorik att sannolikheten för att det ska hända hamnar på en acceptabelt låg nivå.

Om röstöverlåtelse

Att kunna överlåta sin röst är en fundamental del i en fungerande direktdemokrati. Om alla skulle ta ställning i alla frågor skulle de flesta av oss få ägna större delen av sina liv åt att rösta i politiska frågor.

Röstöverlåtelse kan liknas vid vanlig representativ demokrati och är det också i mångt och mycket. Dock ger den en flexibilitet som den representativa demokratin bara kan drömma om. Istället för val vart fjärde år kan man när man vill byta röstmottagare och på så vis kontinuerligt finslipa sin politik. Om den första röstmottagaren inte levde upp till förväntningarna är det inte svårare än att man byter.

Dessutom finns alltid möjligheten att dela upp sin röst på flera poster. Till exempel gillar jag kanske moderaterna fast inte deras utrikespolitik. Då ger överlåter jag min röst till moderaterna på alla områden utom för utrikespolitiken som jag istället ger till någon annan. På så vis kan man finjustera sin röst så att den på bästa sätt avspeglar ens egna åsikter.

Sist och slutligen kan man alltid själv använda sin röst och på egen hand rösta i de olika frågorna. Ens egen röst gäller alltid före vem man eventuellt överlåtit den åt och om man ser att den man överlåtit sin röst till inte röstat som man tänkt i en specifik fråga är det inte svårare än att man går in och själv röstar i den frågan (förutsatt att röstperioden inte gått ut).

Möjligheten finns förstås alltid att den man överlåtit sin röst på i sin tur överlåter den vidare till någon annan. Som i sin tur kan överlåta den ytterligare vidare i teorin i all oändlighet. Det skulle kunna uppfattas som ett problem men är det egentligen inte. Så länge man bara har god översikt över hur ens röst har överlåtits kan man alltid själv bestämma om man accepterar de överlåtelser som gjorts med en röst. Om man till exempel ser i sin personliga rösthistorik att ens röst på olika omvägar hamnat hos nazisterna kan man snabbt se på vilka omvägar den hamnat där och vidta åtgärder för att se till att den inte hamnar där igen.

Om röstköp

Visst är det möjligt att köpa röster i ett direktdemokratiskt system. Men det är det i en representativ demokrati också. Rösthemligheten gäller lika i båda systemen och avskräcker från alltför offensiva investeringar i röstköp.

I en representativ demokrati har man å andra sidan möjligheten att köpa politiker. Något som av naturliga skäl blir mycket svårare när det inte finns några politiker att köpa.

Om parlamentariker

I en direktdemokrati finns inga parlamentariker. I ett direktdemokratiskt parti måste man ändå ha några sådana. De blir ett nödvändigt ont vars enda uppgift blir att sitta i de olika parlamenten och rösta precis som den direktdemokratiska plattformen säger åt dem att rösta.

Det kan visserligen uppfattas som en risk att hela det direktdemokratiska partiets idé bygger på att en bunt parlamentariker gör som de blir tillsagda. Ändå finns det gott hopp om att lyckas på den punkten. De etablerade partiernas partipiskor fungerar mycket bra på deras parlamentariker och det finns egentligen ingenting som säger att det skulle fungera sämre för det direktdemokratiska partiet.

Om budgetarbete

Många har påstått att det skulle vara omöjligt att få inkomster och utgifter att gå ihop i ett direktdemokratiskt system. Teorin är att folk vill ha låga skatter och höga bidrag och inte kommer kunna kompromissa mellan dessa med statsfinansiell kollaps som resultat. Det finns dock en väldigt enkel lösning på detta "problem". Istället för att i budgeten dela ut pengar kan man dela ut andelar av inkomsterna. Till exempel så skulle försvaret i statsbudgeten inte få fyrtio miljarder utan fem procent av intäkterna. Med dagens statliga intäkter på ungefär åttahundra miljarder kronor så innebär det visserligen fyrtio miljarder till försvaret. Men systemet gör att om skatterna sänks så sänks automatiskt utgifterna. Statsfinanserna kommer alltid hållas någotsånär stabila. För övrigt kanske en lösning som även vissa representativa demokratier skulle kunna ha nytta av.

Om media

I ett direktdemokratiskt system får allmänheten mer makt. Och de som påverkar allmänheten, det vill säga media, får också mer makt. Man kan om man vill se det som ett problem. Eller så kan man se det som något fullständigt naturligt.

Idag ligger makten hos ett fåtal politiker. Men dessa politiker är också människor. De konsumerar också media. Vad är det som säger att dessa politiker påverkas mindre av media än befolkningen i stort? Om man inte tror på idén om att politikerna är bättre människor än allmänheten så finns det ingenting som talar för det.

I slutändan kommer frågan ner till om det är lättare att påverka några miljoner vanliga människor än några enstaka nyckelpolitiker. Tror man inte det så är inte media något problem för ett direktdemokratiskt system.