farageflak

Svar på PM Nilsson’s ledare i Dagens Industri

I Dagens Industri den 28 juni skriver PM Nilsson på ledarplats om sina tankar kring Brexit, vilket han ser som ett olyckligt uttryck för ”plötslig folkmakt”. Man förstår att PM Nilsson nåtts av insikten att folket röstade fel i det här specifika fallet. Tydligen finns det en källa till kunskap om vad den verkliga folkviljan säger, som PM och många av hans kollegor inom media har tillgång till. Vilken denna källa är framgår inte, men i det här fallet säger den alltså att Britterna i själva verket ville stanna kvar i EU, fast de röstade emot. Så vad var det då som gick fel?

PM Nilssons analys tar avstamp i att Storbritanniens folkomröstning om utträde ur EU är en i en rad av folkomröstningar där folket tackat nej till en fortsatt utveckling mot ett Europas förenta stater. 2005 röstade Frankrike och Nederländerna mot ett nytt fördrag som med PM’s ord skulle leda till en mer demokratisk överstat (inte en mer överstatlig demokrati märk väl).

Britternas röst för utträde bygger framförallt på missnöje med den fria rörligheten och att EU-beslut får för stor påverkan på Storbritanniens interna angelägenheter. PM Nilsson ser en paradox mellan missnöjet med mellanstatliga förhandlingar bakom lykta dörrar och utökad, men mer demokratisk, överstatlighet. Han drar slutsatsen att folket (särskilt de som ”brukar ropa efter fler folkomröstningar”) inte vill ha en mer demokratisk överstat och att de demokratiska ambitionerna i internationella samarbeten därför bör minska.

Låt oss här stanna upp för en stund och kontemplera det faktum att en önskan om mer direkt inflytande i form av folkomröstningar i angelägna frågor betyder att man vill ha mindre demokrati på det internationella planet. Häpnadsväckande!

Nilsson fortsätter med att argumentera för att en sådan slutsats inte är så odemokratisk som man skulle kunna tro, då vi redan har skjutit ut viktiga sektorer som domstolar, forskning och företag från politikernas omedelbara kontroll, liksom även penningpolitiken. Han hänvisar även till den klassiska maktdelningsprincipen som federala stater som USA och Tyskland bygger på, och kommer sedan med det än mer häpnadsväckande påståendet att den tyska demokratins kollaps som utlöste andra världskriget orsakades av just folkmakt.

Vad Nilsson hänvisar till är naturligtvis det sista demokratiska valet i Weimarrepublikens Tyskland, efter vilket Hitler kom till makten. Men den som kan sin historia (eller har Google nära till hands) vet ju att Hitler aldrig blev vald till något ämbete av folket. I presidentvalet 1932 blev hans parti med 30% av rösterna näst största parti och i andra valomgången fick den sittande presidenten egen majoritet. Det var de efterföljande politiska turerna, vilka kännetecknades just av bristen på folkligt inflytande och respekt för konstitutionen, som ledde till Hitlers maktövertagande.

I själva verket är ju händelserna i Tyskland på 20- och 30-talet ett skolexempel på hur farlig den representativa demokratin kan bli, när kohandel och strategiskt spel leder till att fel ledare lyfts fram och ges utrymme att börjar manipulera sin omgivning. Det sker än idag, många av dagens diktatorer har en gång börjat sin bana i allmänna val. Att som PM Nilsson försöka kleta världens källa till konflikter och lidande, bristerna i den representativa demokratin, på sakfråge-demokratin, där folket istället direkt avgör frågor som angår dem, det är inte bara okunskap, det är ett utstuderat och ohederligt sätt att försöka omyndigförklara hela folket!
Det är helt oacceptabelt och ovärdigt en seriös journalist.

Men nu har PM Nilsson fått upp ångan och spekulerar vidare i hur även den svenska regeringsformen har skydd inbyggda mot allt för stark folkmakt, genom myndigheternas oberoende samt att det krävs två omröstningar med mellanliggande val för att ändra grundlagen. Även kungahuset står enligt Nilsson utanför demokratin: ”man röstar inte om kungen”.

Men visst kan vi rösta om kungen! Det krävs som nämnts grundlagsändring i två omröstningar med mellanliggande val för att förändra monarkins roll. Att det inte finns en opinion, varken bland folket eller våra valda representanter, för att avskaffa kungahuset betyder inte att det inte låter sig göras.

Sedan behöver vi skärskåda argumenten om att maktdelning skulle vara ett slags önskvärt ”odemokratiskt” skydd av staten. Maktdelning i en äkta representativ demokrati sker alltid nedåt – från det suveräna folket, ytterst representerat av parlamentet. Syftet med maktdelning är inte att skydda regimen från folket. Tvärt om! Maktdelning är till för att skydda medborgarna från att de politiska institutioner de har delegerat sin makt till blir för starka och börjar agera efter egna intressen. Den här distinktionen går uppenbarligen PM Nilsson spårlöst förbi.

Slutligen knyter Nilsson ihop påsen genom att återvända till EU-nivån:
”Om den nationella demokratin stärks av självständiga sektorer med minskad eller obefintlig folkmakt borde den internationella demokratin också göra det.”
Och landar efter denna lilla odyssé genom demokratirelativiseringens grumliga vatten i att:
”Den centrala frågan nu bör inte vara hur folket ska få mer makt i EU utan hur EU, i likhet med medlemsländerna, ska skyddas från plötslig folkmakt.”

Att Sveriges ledande publikation för ekonominyheter påstår att EU som institution bör skyddas från folkets inflytande är ett skrämmande påstående som dessvärre har vädrats på många håll i körvattnet av den för etablissemanget oväntade och oönskade förlusten i Brexit-omröstningen.

Vi i Direktdemokraterna är starka förespråkare för folkmakten och är inte beredda att relativisera bort dess betydelse. Historien har, tvärt emot vad PM Nilsson försöker insinuera, gång på gång visat att en starkare demokrati leder till mer välmående, välordnade och fredliga samhällen än dess motsats.

Folkomröstningar må vara ett trubbigt instrument i en parlamentarisk demokrati. Men ibland måste den användas för att få reda på vad folket verkligen vill i frågor där politikerna är kluvna och skiljelinjerna går inom partierna snarare än mellan dem. Hade vi haft ett ännu mer finkalibrerat instrument så hade vi använt det. Men nu är folkomröstningar det bästa vi har att tillgå. Medborgarna i Storbritannien har sagt sitt. De vill lämna EU. Detta är vad vi har att förhålla oss till och respektera. Kanske är det även dags för det Svenska folket att åter ta ställning till vårt medlemskap. Ju mer övriga partier motsätter sig en sådan folkomröstning, med motivet, om än inte uttalat, att folket kanske röstar fel – desto tydligare kommer vi att ställa oss på folkets sida och kräva folkomröstning.

Vi inom Direktdemokraterna vill inte avveckla folkomröstningsinstrumentet. Vi vill utveckla det, genom en rad olika reformer som kan implementeras i närtid. På sikt ser vi dessutom möjligheten att helt skaka av oss den representativa demokratins förmynderi och ersätta den med direktdemokrati, med möjlighet för var och en att delegera sin röst till representanter, för en kortare eller längre period. Vi kallar det flytande demokrati, vilket du kan läsa mer om här. Direktdemokraterna tar inte ställning i sakfrågor. Vår enda vilja och syfte är att folket ska få mer inflytande över politiken.
Demokrati – mellan valen.

Källa:
Ledare i Dagens Industri

DELA PÅ SOCIALA MEDIA